Stolt
Idag mår man som man förtjänar i kroppen. Men just när det gäller träningsvärk och relaterade krämpor känns det ändå ok.
Jag var nämligen på gymmet igår och eftersom jag kände mig på toppenhumör passade jag på att pressa mig själv lite och springa milen.
Det gick alltså på dryga timmen. Jag har läst (och hört) att det absolut inte är någon fara att träna under graviditeten, särskilt i tidig graviditet, om man gjort det sedan innan. Tvärtom ska det vara riktigt bra för välbefinnande och kommande förlossning. Dock tror jag idag att jag kanske överdrev lite igår.
Jag har aldrig försökt springa milen förut - jag brukar tycka att det är alldeles lagom att springa i 30 minuter och brukar snitta ca 6km på den tiden. Sedan jag blev gravid har jag låtit snittet falla till runt 5-5,5km istället. Men nu kändes det alltså särskilt bra igår och jag var riktigt pepp på att klara milen under en timme, så efter de första 30 tog jag en promenadpaus med lite dricka innan jag körde på. Det kändes förhållandevis lätt med de sista 4,5km ändå, även om jag var riktigt trött och svettig när jag var klar.
Idag har jag ont i ena foten - tror bestämt att den är överansträngd - utöver sedvanlig träningsvärk. Jag tror därför att det är bäst om jag i fortsättningen håller mig till någonstans mellan 5-7km istället eftersom min kropp är van vid det. Åtminstone nu när jag är gravid.
Men rätt stolt över resultatet är jag ändå :)