Sofie

Redan innan Idun föddes var jag och Krister överrens om att försöka hålla allt som rörde Idun så giftfritt som möjligt så länge det inte innebar för mycket krångel. Vi har berättat för släkt och vänner att vi t.ex. bara vill ha ekologiska kläder till Idun och BPA-fria leksaker (egentligen helst ej plast alls), osv. Men där har vi valt att frångå reglerna lite.

 

Framförallt är det lite svårt att föra den sortens dialog med en del av Kristers släkt. Det blir mycket "lite plast har väl ingen dött av, vi hade massor av saker när vi växte upp innan de kom på allt det där tramset med EU-märkningar hit och dit". Att då t.ex. försöka förklara att traditionella regnkläder innehåller cancerogena och hormonpåverkande ämnen blir liksom som att prata med en vägg. Eller, en vägg som står med armarna i kors och fnyser åt en. För att ge en liten inblick hörde jag en kvinnlig släkting säga följande under "Me too" kampanjen: "det är väl inget att gnälla över, visa vart skåpet ska stå från början istället och säg ifrån! Sånt kan man ju inte tjafsa om efteråt." (från kvinnlig släkting). Så inte helt up-to-date skulle jag vilja påstå...

 

Så därifrån får vi plastleksaker som jag inte vet standarden på och då är ju frågan - hur långt ska man dra det egentligen? Vi har gjort valet att enbart köpa OK grejer till Idun, men de relativt få saker hon får från andra får vara OK. Min släkt kanske tänker som Kristers men då håller de det för sig själva, hehe! 

 

Som tur är finns det ju ganska så bra regler i Sverige och även en del inom EU som skyddar barnen från de värsta gifterna, men det finns mycket man kan göra själv också. Köper man t.ex. kläder gjorda av ekologisk bomull så tjänar även arbetare på det. Vet ni att det inte finns någon laglig begränsning för plantager med icke-ekologisk bomull i många länder i världen för att bespruta sina grödor medan gravida kvinnor är ute och skördar? Här sitter jag och vill inte att det ska finnas en uns med gifter kvar i slutet av produktionskedjan men en kvinna som snart ska bli mamma får stå ute på plantagen medan de sprutar ut gifter i luften. Helt sjukt. Nu kan givetvis klädesföretagen sätta egna regler och begränsningar på sina producenter, men ändå. Köper man ekologiskt är det inte OK med dessa bekämpningsmedel alls och då är man ju så safe man kan bli utan att själv åka ut och kontrollera alla plantager. 

En stor fördel är ju att både KappAhl (Newbie), Lindex och H&M erbjuder ekologiska alternativ till samma pris som vanliga kläder. Man får se upp bara så man inte köper "BCI" - Better Cotton Initiative. Ni kan läsa lite om kritiken här eller här. Lättast är nog att bara googla på märkningen själv.

Bäst är GOTS så vitt jag har kunnat uppfatta det och inte alla kläder som är märkta som "ekologiska" / "sustainable choice" är det. 

 

Vi är absolut inte EKO-nördar som kan allt. Vi har valt att bara köpa ekologiska kläder, köra på tygblöjor (förutom nattetid då hon vaknar av att hon kissar igenom dem annars), bara köpa ekologiska/giftfria leksaker (finns massor av bra hemsidor på nätet), så mycket plastfritt som möjligt och köpa second-hand om vi kan. Maten gör vi själva och vi köper svenska, ekologiska råvaror i den mån det går. Ingen icke-ekologisk mat passerar genom vår dörr som Idun får ta del av (men vi dricker ju själva CocaCola t.ex.).

 

 

 

Finns det inte svenskt kött äter vi inte kött den veckan, punkt slut. Aldrig att jag köper utländskt kött igen. Vi hoppas givetvis kunna få mer egenproduktion här på gården, när vi får bestämma sådant själva kommer vi bli självhushållande. Vid jul kunde vi köpa lammlådor eftersom Kristers pappa med fru beslutade för att köra på det igen (yay!). Förhoppningsvis kan vi ta återtag på nöt när stutarna skickas i februari också. Generellt sett försöker vi dra ner på kött för miljöns skull, vi har det kanske 1-2 dagar per vecka. Längtar till våren när hönsen börjar producera lite ägg igen, känns trist att behöva köpa när vi har höns hemma på gården!