Lycklig
Tror inte att jag haft sådana här långa perioder i sträck i mitt liv då jag mått så oförskämt bra psykiskt. Nu menar jag inte att jag vanligtvis går runt och känner mig lite halvdeppig! Nä, men jag har väl kanske kunnat känna mig otålig eller lat eller liknande rätt ofta ("idag borde jag ju verkligen ha tvättat fönsterna", "varför kunde jag inte bara svara på det jobbiga mailet", eller "suck, varför måste jag fixa middag igen") jämfört med hur jag går runt och känner mig nu.
Det är som om graviditeten har fått mig att "se" på min vardag från ett annat perspektiv. Trots allt har det ju mest förändrats åt det negativa - mindre rörelsefrihet, mer fokus på vad jag får/inte får äta, kroppen förändras, allt blir tyngre, osv. Ändå går jag ofta runt som i ett lyckorus och förundras över hur tursam jag är som får leva just mitt liv.
Nu senast är det alltså den nya sängen. Nu ligger jag här och gottar mig och ska strax plocka upp en bok, och kan inte sluta tänka på hur underbart livet är ibland ändå!
Så knasigt egentligen, hehe... Det är ju bara en säng? Jag skyller på gravidhormonerna ;)
God natt!
Vår lilla familj som snart blir lite större <3