Födelsedagsfirande

Idag har vi ett födelsedagsbarn här hemma! Krister fyller nämligen år idag vilket ska firas med familjen som kommer över på fika efter lunch.

Kristers släkt är väldigt nära varandra hela bunten men eftersom det är så nära nu har vi alltså valt att bara bjuda närmsta familjen denna gång, det blir så många annars. Vet inte om jag hade orkat med då.
Men det är många födelsedagar i mars så vi kan förhoppningsvis träffa alla då istället!
 
Dessutom fyller min mamma år idag så dit ska vi ikväll på lite födelsedagsmiddag :) 
Pappa gör världens godaste tårtor så det ser jag fram emot!
 
Nu ska jag upp och ta mitt järn & förbereda lite frukost på sängen åt födelsedagsbarnet. Hoppas ni får en fin dag allesammans, jag lär inte kika in här förrän imorgon.
 
 
 
 

Kvällsreflektioner

Nu sitter vi här efter ännu en helg som gick lika fort som den kom. Det har varit en riktigt härlig helg men nu väntar snart sängen för mig, känner verkligen att jag behöver sova ut riktigt ordentligt (har gått och lagt mig runt 23:30 fredag & lördag och sen upp 6:30... inte så smart!)
 
Sitter framför Bröllopsduellen med en blåbärssmoothie som Krister varit gullig och fixat åt mig. Jag ordnade lite kladdkaka till oss tidigare idag så detta var lite "payback", typ ;) Hursomhelst var det otroligt uppskattat!
 
 
Nu har vi gått in i en ny vecka men det är inte så mycket nytt på gravidfronten förutom att jag börjar bli ganska så tung och kan känna av lite smärtor i ryggen nu till och från. Men mer om det tar vi på veckosammanfattningen som jag ska se till att knåpa ihop imorgon - med riktiga magbilder denna gång ;) hehe..
 
Jag satt precis och funderade över hur snabbt denna graviditeten har gått. Jag har trivts väldigt bra med att vara gravid men nu kan jag (som väntat) längta efter att det ska vara över och att "få tillbaka" min kropp. Jag har alltid värdesatt min fysiska styrka väldigt högt, att jag orkar mycket och inte ger upp i första taget, och det är något som jag har saknat ofta under graviditeten. Särskilt nu i slutet då jag knappt vågar ta i alls av rädsla för att skada lilla Ärtan. Sen är det ju självklart värt det och var sak har sin tid - detta är ju en väldigt begränsad tid trots allt.
Men jag kom och tänka på det särskilt nu denna helg eftersom Kristers pappas fru (som sköter djuren på gården alla vardagar) skadade sin fotled i helgen. Det hade varit super om jag bara kunde rycka in och hjälpa till och sköta gården nu ett par veckor medan hon går med gips, men jag kan inte. Det är för tungt - eller, inte bara för tungt, jag är även rädd för att ta i för mycket. Det är snarare att hjärnan tror att kroppen klarar att arbeta på samma sätt som förut och då kan det bli farligt. 
Redan som det är nu på helgerna då vi jobbar (då Krister ändå avlastar mig väldigt mycket) känner jag att måste aktivt tänka på att "nej, inte använda magen till detta jobb, kompensera med armar och ben istället" just för att det går så på rutin att jag bara tar i och lyfter/drar/trycker med mina magmuskler. Men de magmusklerna bor ju inte på sin vanliga plats längre och då finns det risk att jag tar i fel och skadar något inuti mig istället, eller överanstränger mig så att moderkakan tar skada. 
 
Därför längtar jag efter att kunna börja träna upp mina underliggande/djupa magmuskler efter förlossningen för att kunna lita på min kropp och låta den utföra sitt arbete på det sätt som den är van vid igen.
 
Sen vet jag att jag kommer sakna magen, oavsett hur stor och klumpig jag än kommer hinna bli innan hon är ute <3 
 
Jag & Krister m matchande 6-pack ;) 
Bild från härlig kanotutflykt på västkusten när Rocky var valpis år 2014.
 

Slappdag & orosfunderingar

Idag har jag jobbat några timmar på förmiddagen men tog ledigt för resten av dagen klockan 11. Då tog jag och Rocky en lugn långpromenad till närmsta centrum för att posta lite fakturor. Det är bara ca 2km dit men det tog oss över en timma fram och tillbaka. Lika bra det, han trivs så bra med att få vara ute :)


Igår var det rutinbesök hos BM som tyvärr gjorde mig lite sänkt. Alla värden såg bra ut men när hon palperade magen var hon först osäker på om Ärtan vänt sig i säte. Ärtan har nämligen legat med ryggen åt vänster och nu vänt sig med ryggen till höger och då ligger rumpan uppe under revbensbågen, och BM funderade då på om det kunde vara huvudet. Min BM ångrade sig sen men tog in en kollega för att dubbelkolla som också bekräftade att huvudet var nedåt. Jag kände mig inte alls trygg eftersom detta är/varit en av mina största orosmoment under graviditeten och jag blev rätt sänkt resten av dagen. Nu är det inte något nytt besök förrän om två veckor (på självaste BF den 17/2) så vi får väl vänta och se hur det ser ut då. 

Som det känns just nu tror jag inte att Ärtan kommer innan dess. Har ju haft en hel del förvärkar & sammandragningar sen typ v 30, men de är nu som bortblåsta. Får kanske 2-3 sammandragningar/dag och på sin höjd 1 svag förvärk. Så det lär inte vara något på G nu.
Jag frågade min BM och hon sa att man sätter igång när man gått 2v över tiden här, inte 3v som vissa har (även om det är väldigt ovanligt vad jag förstått). Det tycker jag känns skönt att veta, även om jag hoppas på ett februari-barn såklart :) 

Krister smsar varje dag från jobbet och undrar om det inte är något på gång ;) hehe...

Nu ska jag beställa hem födelsedagspresent till min kära man som fyller år den 11/2 och fortsätta ta det lugnt, kanske det blir lite profylaxövningar? Vi får se.


Idag har jag syndat med lite smarriga våfflor :D