Gravid i smyg - vecka 13

Missfallsrisken har minskat drastiskt, trots det har vi inte berättat för någon att vi väntar barn igen. Varför?
Jag vill vänta in ultraljudet på onsdag. Jag känner mig egentligen inte alls orolig för att få missfall men det finns ändå någon typ av oroskänsla som gnager, att allt kanske inte är helt 100.
Jag tror det beror på att jag mått så pass dåligt under denna graviditet i jämförelse med den förra. Då märkte jag knappt av att jag var gravid. Jag hoppas bara inte att symptomen betyder att någonting är fel och egentligen finns väl inga belägg för det.
Förra gången berättade vi för min familj i typ... vecka 9 tror jag. Så det blir sent nu med v 13/14. Och det är lite konstigt att inte ha gjort det för om någonting är fel så vill jag ju kunna dela det med dem?
Kan jag skylla på graviditetshormoner att jag velat hålla det hemligt?
Jag vet faktiskt inte.
Men det är lite ologiskt.
 
Hur mår jag nu då?
Mycket bättre faktiskt. Illamåendet kommer ibland men då känns det just som illamående, de senaste dagarna har jag sluppit huvudvärk och frossa. Jag har ändå varit väldigt trött under vissa perioder under dagen, tex efter/innan måltider. Men känns mycket mer OK nu. Hoppas givetvis på att det blir ännu bättre sen.
Magen syns nu! "Massvis" på kvällen (kommer titta tillbaka på detta och skratta sen, jag blir ju enorm som gravid, haha!) men inte så mycket på morgonen. Jag fortsätter att göra MammaMage-övningar när jag minns för jag tror att det är OK några veckor till. Men jag har sänkt nivån lite. Jag tänker att så länge jag får kontakt med bukmuskulaturen så går det bra.
Brösten känns ännu inte ömma och har inte vuxit. Ömheten fick jag tidigt men tillväxten kom först i v 15 typ förra gången tror jag. Och nu är de väl redan uttänjda efter graviditet & amning med I så det är kanske inte så konstigt. Var ju bara 6 månader sen vi slutade amma, om ens det.
 
I har haft uschlig läggning igårkväll igen, stackaren. Men nu fick jag vakna och gå upp i fred när hon sov vidare, guld värt! Ska smita och äta lite frukost och hoppas hon sover ut ordentligt nu.
 
(null)
 

Gravid i smyg v 11-12

I förra veckan var jag iväg och tog blodprover för denna graviditet. Jag har ju problem med nålar och sprutor så jag var extra nervös denna gång eftersom jag dels fortsatt mår illa och dels att K inte skulle kunna vara med.
Jag åkte dit tidigt på morgonen efter att ha lämnat I hos mamma och pappa. Jag hade knäckebröd med mig (men mådde då inte så illa) och tittade på en film på I på mobilen när hon busar och har sig. Det funkade superbra! Filmen var bara 2 min men sköterskan var så snabb så jag hann bara titta på lite mer än halva. Kände ingenting, alltså den lättnadskänslan när det var klart sen! Underbart!

I övrigt har vi haft det tufft de senaste två veckorna. Mycket jobb och tyvärr har stackars lilla I haft svårt att somna. Tippar på tänder eller utvecklingsfas. Mycket som händer hos henne nu och hon lär sig så mycket nytt varje dag.
Nåja. Jag har haft jobbiga svackor. Mitt illamående är så konstigt - jag blir aldrig spyfärdig av det utan bara trött, illamående, får frossa och får ont i huvudet. Jätteolikt min förra graviditet. Klart man är tacksam över att slippa springa och spy på toaletten men detta rubbar mig så i min vardag - att inte känna ork att göra någonting alls. Som en sorts apati. Jättesvårt att beskriva. Just nu hoppas jag att det går över när första trimestern passerat men annars måste jag börja fundera på om det verkligen är kopplat till graviditeten eller inte. Känns läskigt.
I förrgår gick jag och la mig halv sju och fick sova till sju nästkommande dag och trots det var jag trött stora delar av dagen (illamåendet går i perioder och är kopplat till mat). Det känns rätt så tungt. 

Kroppen börjar förändras nu också. Magen har redan börjat växa. Jag väger inte lika mycket som vid samma tidpunkt i förra graviditeten men magen är redan synlig, främst på morgonen. Minns att magen inte syntes ens i v 14 sist. 
Jag går och oroarmig lite över att det kan vara tvillingar däri. Även om hjärtat alltid har utrymme att ge kärlek åt en extra så betyder inte det att det är enkelt och praktiskt, tyvärr. 
Nu har vi KUB-UL i nästa vecka (2-maj) och efter det vet vi ju faktiskt mer. Håller tummarna för att allt är ok där inne - det är det viktigaste, resten får liksom lösa sig allt eftersom.

(null)


Gravid i smyg - vecka 7-8

Dessa veckor har inte varit jättekul att vara gravid i och med att det varit sjukstuga hemma hos oss! I samband med att jag blev sjuk började jag även känna av illamående. I början trodde jag att det berodde på sjukdomen men eftersom illamåendet blev kvar även när jag blev friskare så fick jag stryka den tanken.
Nu har det gått två veckor och jag är fortfarande inte helt hundra. Tror att min kropp har lite extra svårt att få energin att räcka till nu när det är så mycket som händer i graviditeten. Försöker ta det så lugnt som jag kan med tanke på jobb och låta kroppen vila sig i form.

Jag var på inskrivningsbesök hos min barnmorska Gunilla (samma som med I) och det var så roligt att träffa henne igen. Alltså det är helt sjukt vilket förtroende jag fått för barnmorskor genom min förra graviditet, jag har kanske bara haft tur men har inte stött på någon trångsynt/okunnig/etc barnmorska någonstans på vägen. Alla lika omhändertagande och liksom helt rätt i sina jobb.

Nåja, det var nog allt för denna vecka! Nu håller vi tummarna för en friskare vecka 9! ;)

(null)