Lilla familjen just nu

Som vanligt har det hunnit gå lång tid sen sist. Det har varit lite upp och ned här vilket nog bidragit en del.
Efter magförgiftningen var jag sänkt i flera dagar (som tur var det inte magsjuka o ingen annan blev sjuk) men fick fint jobba på ändå iom egen företagare. Det plus graviditet gör ju att man hämtar sig lite långsammare.
I och med att jag hade fortsatt lågt järnvärde vid förra BM-besöket fick jag höja min dos på järntabletter till 2/dag, det känns också i kroppen vill jag lova. Jag som inte blir trött av lågt järn (tur det, haha!) kände av biverkningarna desto mer. Nu verkar ändå tarmarna vant sig, jätteskönt! 

Seeen så har vi börjat potträna lilla I också. Jag resonerade lite som så att antingen gör vi det nu eller så blir det inte av förrän i vår och då måste man jonglera kissolyckor med en bebis på armen, så vi provar nu! 
Det har varit två tuffa veckor, främst psykiskt. För det går upp och ner. Ibland säger hon till att hon behöver kissa, 2 ggr har hon klarat av pottbesöket helt själv, oftast börjar hon kissa på golvet för att få hjälp och sedan avsluta på pottan. Men många gånger kissar hon rätt ut utan att ens verka inse att det sker. Så det varierar något så otroligt. När man börjar känna att "yes, nu fattar hon vad vi menar!" Så händer det en olycka som hon knappt märker och då blir jag lite trött. Tycker inte att det är särskilt jobbigt att torka upp kiss eller duscha barn utan har generellt svårt att klara motgångar. Som tur är har jag maken med på noterna och han tar över när han jobbat klart för dagen och så kan vi diskutera vad som hänt och hur vi känner när dagen är slut. Nu börjar det *peppar peppar* vända mot det bättre med färre olyckor varje dag! (Sedan är nattblöjan i princip torr varje natt nu, lite knasigt eftersom vi inte tänkt ta bort den på ett bra tag ännu 😂)

Vi har sluppit alla tänkbara sjukdomar som gått (förutom min matförgiftning) vilket jag ör otroligt tacksam för. Is hörntänder har äntligen kommit fram ordentligt och hon är nu nästan tillbaka till sitt vanliga spralliga, glada jag när hon slipper det konstanta kliet i munnen. Äter lika bra som innan också, vilket är superskönt!

I sov borta för första gången förra helgen hos sin mormor och morfar. Vi ska på bröllop om 2 veckor i Lund och ska då sova borta en natt, så alla inblandade ville köra en test-natt där vi fanns nära till hands om det skulle skita sig. Trots nya tänder var I på bästa humör, var ledsen i typ 15 sekunder när jag sa hejdå men var sedan glad och lekte hela kvällen. Tog ett tag att somna (med hennes mått mätt - uppfattade att det tog 30 min, brukar ta 10) men sov i gengäld hyfsat bra hela natten och fram till strax innan 7. Var glad när jag kom för att hämta men hade inte särskilt bråttom därifrån, så det kändes givetvis jättebra för oss alla!

Nu är oktober här och med ny månad kom även ny årstid! Shit vad kyligt det börjar bli. Men förhoppningsvis blir det även lite ny gnista till att dokumentera lite här på bloggen, så roligt att kunna titta tillbaka och läsa!

(null)
Vi har även varit på dop där K blev gudfar till en liten Liam!


Idun 1 år

Ja vilket firande vi hade igår! Nu är vi möra och slut i kroppen efter förberedelser två helger i rad i och med babyshowern jag anordnade för min syster förra söndagen. 

Vad har hänt på 1 månad?
Idun har tagit sina första steg! Hon har som mest tagit 3 steg utan att hålla i sig i något, även om hon fortfarande mest kryper om dagarna eller går med stöd av möbler/väggar. Men nu känns det att hon börjar bli stor! De första stegen togs i fjällen, den 6e februari.
Idun har också lärt sig klättra upp i soffan själv. Det gjorde hon redan den 4/2 och nu kan man inte stoppa henne, för här är hon motiverad! Det går inte längre att lämna henne själv i vardagsrummet ens i några sekunder för hon är ruskigt snabb. Som tur är hon ganska försiktig i alla fall!

Nu har jag börjat jobba 3 dagar i veckan ute hos klient och det har blivit en rätt stor omställning för mig, men jag tycker det funkar fint under omständigheterna. Klart jag saknar Idun när jag är iväg men det känns samtidigt som att jag njuter lite extra på våra två lediga dagar per vecka tillsammans!

(null)

(null)


Idun 11 månader

Nu har jag inte skrivit någonting på en vecka. Ibland blir det bara så. Jag har inte haft någon inspiration över huvudtaget. Dessutom har vi faktiskt haft en del att göra, men självklart har tiden funnits att sitta ner och skriva lite om jag gärna hade velat.
 
Nåja, nu ska detta inlägget handla om något mycket mer spännande - nämligen att Idun nu är hela 11 månader gammal!
 
Vad har hänt den senaste månaden då?
- Dels har hon lärt sig att vinka!
Den 6/1 kom hennes första riktiga vinkning och nu vinkar hon nästan varje gång vi säger "hej då" eller "vink-vink". Hon vet att hon får beröm om hon vinkar då och ser så himla nöjd ut!
- Dessutom har hon lärt sig en egen lek - att kasta saker!
Hon har blivit så himla duktig på att kasta också. I början var det mest att hon släppte saken hon höll i, ibland åkte den till och med baklänges. Men nu kan hon kasta klossar flera decimeter ibland! Hon kastar leksaken (kan vara en strumpa, en kloss, etc.), kryper efter den och kastar igen. Ibland får vi vara med också och då kan vi kasta fram och tillbaka till varandra. Så härligt när hon lyser upp och kör av sitt bebis-skratt också! Det är så ohämmat härligt.
- Hon går/springer bara med stöd av att hålla i 1 eller 2 händer
Vilken balans hon har fått! När hon är trött så trillar hon ofta men när hon är pigg är hon full i fart. Det är nästan aldrig en stilla stund här hemma! Hon springer fram med gåvagnen, sen får man hjälpa henne att vända den när hon kör in i en vägg, när den är vänd springer hon tillbaka igen. Håller man henne i händerna springer hon fort som attan och klarar även av de höga trösklarna (gammalt hus - de är 15 cm typ) ganska bra. (Tänk att för bara en månad sen satte hon sig fortfarande ner typ hela tiden)
- En gång tyckte jag verkligen att hon sa "mamma" och "pappa". Men hon sa det inte till mig eller K, utan bara sådär. Aldrig igen. Men det var perfekt uttal på det, i vanliga fall blir det mycket "mamamama" och "babapaba", men här var det verkligen "mamma" och "pappa" direkt efter varandra. 
 
Vi hade en lite sämre sömnperiod för någon vecka sen. Riktigt varför det var så vet jag inte eftersom det inte var några nya tänder eller någonting sånt. Nu på sistone har det varit riktigt bra så jag håller tummarna och hoppas att det fortsätter på detta sättet nu!
 
Våran älskling <3