Sofie

Nu sitter vi här efter ännu en helg som gick lika fort som den kom. Det har varit en riktigt härlig helg men nu väntar snart sängen för mig, känner verkligen att jag behöver sova ut riktigt ordentligt (har gått och lagt mig runt 23:30 fredag & lördag och sen upp 6:30... inte så smart!)

 

Sitter framför Bröllopsduellen med en blåbärssmoothie som Krister varit gullig och fixat åt mig. Jag ordnade lite kladdkaka till oss tidigare idag så detta var lite "payback", typ ;) Hursomhelst var det otroligt uppskattat!

 

 

Nu har vi gått in i en ny vecka men det är inte så mycket nytt på gravidfronten förutom att jag börjar bli ganska så tung och kan känna av lite smärtor i ryggen nu till och från. Men mer om det tar vi på veckosammanfattningen som jag ska se till att knåpa ihop imorgon - med riktiga magbilder denna gång ;) hehe..

 

Jag satt precis och funderade över hur snabbt denna graviditeten har gått. Jag har trivts väldigt bra med att vara gravid men nu kan jag (som väntat) längta efter att det ska vara över och att "få tillbaka" min kropp. Jag har alltid värdesatt min fysiska styrka väldigt högt, att jag orkar mycket och inte ger upp i första taget, och det är något som jag har saknat ofta under graviditeten. Särskilt nu i slutet då jag knappt vågar ta i alls av rädsla för att skada lilla Ärtan. Sen är det ju självklart värt det och var sak har sin tid - detta är ju en väldigt begränsad tid trots allt.

Men jag kom och tänka på det särskilt nu denna helg eftersom Kristers pappas fru (som sköter djuren på gården alla vardagar) skadade sin fotled i helgen. Det hade varit super om jag bara kunde rycka in och hjälpa till och sköta gården nu ett par veckor medan hon går med gips, men jag kan inte. Det är för tungt - eller, inte bara för tungt, jag är även rädd för att ta i för mycket. Det är snarare att hjärnan tror att kroppen klarar att arbeta på samma sätt som förut och då kan det bli farligt. 

Redan som det är nu på helgerna då vi jobbar (då Krister ändå avlastar mig väldigt mycket) känner jag att måste aktivt tänka på att "nej, inte använda magen till detta jobb, kompensera med armar och ben istället" just för att det går så på rutin att jag bara tar i och lyfter/drar/trycker med mina magmuskler. Men de magmusklerna bor ju inte på sin vanliga plats längre och då finns det risk att jag tar i fel och skadar något inuti mig istället, eller överanstränger mig så att moderkakan tar skada. 

 

Därför längtar jag efter att kunna börja träna upp mina underliggande/djupa magmuskler efter förlossningen för att kunna lita på min kropp och låta den utföra sitt arbete på det sätt som den är van vid igen.

 

Sen vet jag att jag kommer sakna magen, oavsett hur stor och klumpig jag än kommer hinna bli innan hon är ute <3